En grupp vänner hamnar på en rak väg genom ödemark. Ingen avfart dyker upp. Ingen korsning bryter mönstret. Vägen bara fortsätter, rakt ut mot en horisont som aldrig kommer närmare. Det är utgångspunkten för It Ends, en psykologisk skräckthriller skriven och regisserad av Alexander Ullom, som nu fått sin första officiella trailer via distributören Neon. Biopremiären är planerad till den 21 augusti, om knappt en månad.
Filmen bygger inte sin skräck på monster, spöken eller beväpnade galningar. Den tar istället fasta på en känsla som de flesta kan relatera till, att vara vilse, fast i rörelse, utan kontroll över riktningen. Vad händer med en grupp människor när de inser att de kanske aldrig kommer fram?
Vägskräck som existentiellt experiment
Vägen har alltid fungerat som skräckmotiv i amerikansk film. Motorvägen genom öknen. Den övergivna landsvägen. Motellet vid avfarten. Men It Ends vrider på konceptet genom att ta bort det som brukar driva handlingen framåt i en road movie, avfarten, destinationen, möjligheten att vända. Kvar finns bara upprepning, och det är upprepningen som blir hotfull.
Konceptet placerar filmen närmare surrealistisk skräck än traditionell slasher. Premissen påminner mer om en mardröm med intern logik än en berättelse med tydlig antagonist. Den som sett tv-serien From känner igen grundidén med en plats man inte kan lämna, men It Ends verkar ta ett steg längre in i abstraktion. Hotet här är inte vad som finns på vägen. Det är att vägen aldrig slutar.
I rollerna syns Phineas Yoon, Akira Jackson, Noah Toth och Mitchell Cole, en ensemble utan stora namn, vilket i det här fallet förstärker känslan av att figurerna är utbytbara, fångade i ett system som inte bryr sig om vem de är.
En debutant som redan fått festivalens godkännande
Alexander Ullom har inte bara skrivit och regisserat It Ends. Han har också klippt filmen själv, vilket ger honom ovanligt mycket kontroll över slutresultatet. Det är hans första långfilm, men den har redan visats på South by Southwest där den hade premiär i mars 2025. Att en debutfilm plockas upp av en distributör som Neon efter en festivalvisning säger en del om hur materialet togs emot.
Att skriva, regissera och klippa sin egen debut är ett vågspel. Utan extern klippare finns ingen som bromsar visionen, men det saknas också den motvikt som ofta gör en film stramare. Resultatet brukar bli antingen mycket personligt eller svårt att följa. Festivalresponsen tyder på att Ullom hamnade rätt.
Neon har en historia av att hitta udda skräckfilm
Distributören bakom It Ends har byggt ett rykte kring film som inte passar in i de stora studiobolagens kataloger. Neon har tidigare stått bakom titlar som Parasite, Titane och Longlegs, filmer som kombinerar genreelement med konstnärlig ambition på ett sätt som sällan når bred biomassa men som skapar intensivt engagemang hos sin publik.
Att de valt att ge It Ends en bred biorelease, inte bara begränsad festivalvisning eller strömningsrelease, signalerar att de ser kommersiell potential i konceptet. Psykologisk skräck med hög konceptuell tyngd har haft ett starkt år, publiken verkar ha aptit för film som kräver mer av tittaren än att titta bort vid rätt tillfälle.
Vad trailern faktiskt visar om filmens ton
Den officiella trailern för It Ends ger inte mycket i form av traditionella skräckbilder. Inga jump scares, inga skuggfigurer i bakgrunden. I stället visar den öppna landskap, en bil som rör sig framåt, och ansikten som långsamt skiftar från förvirring till desperation. Ljuddesignen gör mycket av arbetet, monotona motorljud, tystnad som bryts av röster som blir alltmer ansträngda.
Tonen påminner mer om en existentiell thriller än konventionell skräck. Det ligger närmare känslan i filmer som Coherence eller Cube än i Jeepers Creepers eller Joy Ride, trots att alla delar vägmotivet. Ullom verkar medveten om att hans starkaste kort inte är vad han visar, utan vad han låter publiken föreställa sig.
Med premiär den 21 augusti hamnar It Ends mitt i sensommaren, en period då de stora blockbuster-titlarna börjar tappa fart och biograferna ofta letar efter något som sticker ut. En lågmäld, konceptdriven skräckfilm med festivalcred och en distributör som vet hur man marknadsför udda material kan vara precis rätt film vid precis rätt tidpunkt. Om Ullom lyckas hålla spänningen genom hela den oändliga vägen återstår att se, men premissen är stark nog att förtjäna en biljett.