Dagen efter sin 80-årsdag dyker Sylvester Stallone upp på svensk TV i en roll som fortfarande förvånar den som bara förknippar honom med Rocky och Rambo. Kanal 9 sänder Cop Land ikväll klockan 22:00, och för den som aldrig sett filmen är det ett sällsynt tillfälle att uppleva en helt annan sida av en skådespelare vars dramatiska ambitioner sällan fått det erkännande de förtjänar. På TV ikväll gör Sylvester Stallone en av sina bästa roller i en mörk kriminalthriller som 1997 samlade ett skådespelaruppbåd de flesta regissörer bara drömmer om.

Freddy Heflin är motsatsen till en actionhjälte

Stallone spelar Freddy Heflin, sheriff i den fiktiva orten Garrison, New Jersey. Heflin är överviktig, halvdöv på ena örat och lever i skuggan av de New York-poliser som bosatt sig i hans lilla samhälle. Han beundrar dem. Han vill vara en av dem. Och den konflikten, mellan lojalitet och moral, mellan beundran och vämjelse, är filmens motor.

James Mangold, som bara var 33 år när han regisserade Cop Land, byggde berättelsen kring en enkel fråga: vad händer med en svag man som tvingas bli modig? Det är inte en thriller i traditionell mening. Tempot är långsammare än genren brukar tillåta. Mangold litar på att publiken stannar kvar för karaktärerna, inte för skottlossningen.

Det som gör filmen sevärd nästan trettio år senare är samspelet mellan Stallone och ett ensemble som inkluderar Robert De Niro, Harvey Keitel och Ray Liotta. Stallone, som medvetet gick upp runt femton kilo för rollen, hade plötsligt inget av sitt vanliga fysiska övertag. Han såg ut som en människa snarare än en affisch. Det funkade.

En karriär som kunde ha sett helt annorlunda ut

Stallones väg till Hollywood är mytologiserad vid det här laget, den blivande stjärnan som påstås ha sovit vid en busstation i New York innan han skrev manuset till Rocky på tre dagar. Att Rocky (1976) blev årets mest inkomstbringande film och vann tre Oscar förvandlade honom över en natt från okänd till ikon. Men det cementerade också en bild av honom som var svår att skaka av sig.

Det intressanta är att Stallone redan tidigt sökte sig bort från det förväntade. F.I.S.T. (1978), ett fackföreningsdrama inspirerat av Jimmy Hoffa, visade att han kunde bära en film utan att slåss. Dystopiska Death Race 2000 (1975), inspelad innan Rocky, hade en satirisk ton som få förknippar med honom. Men publiken ville ha musklerna. Studiosystemet ville ha pengarna. Stallone levererade.

Cop Land var ett medvetet försök att bryta mönstret. Stallone tog en bråkdel av sin normala lön för att få vara med, uppgifter varierar, men det handlade om under en miljon dollar jämfört med de tjugo han kunde begära för en actionfilm vid den tiden. Det var en investering i trovärdighet som aldrig riktigt betalade sig kommersiellt. Filmen drog in knappa 62 miljoner dollar globalt, anständigt men långt ifrån vad hans actionfilmer genererade. Kritikerna var mer generösa, och många pekade just på Stallones tysta, tillbakadragna insats som filmens största överraskning. Ändå återvände han snart till de roller som bokat hans kalender i två decennier, en liknande dynamik som den Liam Neeson fastnat i, något vi skrivit om i samband med In the Land of Saints and Sinners.

Mangold återvänder till Garrison som TV-serie

James Mangold har sedan Cop Land blivit en av Hollywoods mest eftertraktade regissörer. Walk the Line, Logan, Ford v Ferrari, hans filmografi är varierad och konsekvent stark. Att han nu planerar en TV-serieversion av Cop Land för Miramax och Paramount säger något om att han inte betraktar originalet som avslutat.

Seriens showrunner blir Robert Levine, kanske mest känd för att ha skapat FX-serien The Old Man tillsammans med Jonathan E. Steinberg. The Old Man, en psykologisk actionthriller med Jeff Bridges, sändes över två säsonger innan den lades ned i december 2024. Levine har alltså erfarenhet av att hantera karaktärsdrivna thrillers med äldre manliga huvudrollsinnehavare, en kompetens som känns direkt relevant, enligt Deadline som rapporterade om projektet.

Frågan alla ställer sig är förstås vem som tar över rollen som Freddy Heflin. Stallone fyller 80 och en ny serie kräver sannolikt en annan fysisk närvaro. Men det mer intressanta är kanske hur formatet förändrar berättelsen. Cop Land som film var komprimerad, nittio minuter, en kris, ett val. En serie kan utforska Garrisons korrupta ekosystem över tid, visa hur Heflin gradvis förstår vad som pågår istället för att tvingas agera under en enda intensiv vecka. Det öppnar för en helt annan typ av spänning, närmare samtida polisdrama i serier som de vi listat bland årets bästa kriminalserier.

Värd kvällen eller inte

Cop Land är inte felfri. Tredje akten hastar. Vissa biroller förblir skisser trots skådespelarnas kvalitet, Liotta får för lite utrymme, De Niros interna utredare känns underutvecklad. Och filmens tempo kan testa tålamodet hos den som förväntar sig genrens vanliga puls.

Men Stallones prestation håller. Det finns en scen mot slutet där Heflin går längs huvudgatan med ett beslutsamt men förtvivlat uttryck som säger mer om figuren än all dialog dessförinnan. Det är den sortens ögonblick som påminner om varför Stallone faktiskt nominerades för en Oscar en gång, och varför det är synd att han inte fick fler chanser att visa det. Sändningen börjar klockan tio ikväll. Har du inte sett filmen förut är det ett bra ställe att börja omvärdera en skådespelare som förtjänar det.